Filip och Fredrik

Fredrik 2 mars 2012 - 21:26

Put a bird on it!

Äh, det är lite influensa i huset, så det här blir kanske en Youtube-fredag när jag i stillhet dricker så jag blir tung som vatten i skallen, och skickar ut ett och annat i det här forumet.
“Portlandia” har jag nämnt tidigare. Det här är så piffigt-roligt!

Fredrik 2 mars 2012 - 20:58

Bakfylla – skildrat av en man som gör allt rätt nu

Men jag VET väl för fan att de flesta av er här har koll på Louis CK, och hans serie “Louie”, men ÄVEN om ni sett alla avsnitt precis som jag så finns det anledning att återse ovanstående. Dels för att det är magnifikt att han kan vara så här rolig i två minuter utan en vettig replik (förutom “coffee” och “republicans”), dels för att INGEN så vitt jag vet lyckats skoja om amerikansk coffee shop-kultur på ett lyckosamt sätt tidigare, dels för att det är fredag idag, och den där personen du ser här ovanför, som tragglar sig igenom dagens första timmar, det kan vara du i morgon, du kan – om gudarna vill dig ILLA – tvingas genomlida det där tillståndet av syrat töcken när världen bara BRÖLAR obegripligt runt omkring dig medan du försöker få nån slags ordning på alltihopa. Eller sitter ni kanske hemma ikväll, vad vet jag?

Filip 31 januari 2012 - 00:01

“I said I want to fuck her.”

Varje land har sina fridlysta nationalrumlare. Missbrukare eller före detta missbrukare som åtnjuter nån sorts diplomatic immunity när de placeras framför en kamera eller en mikrofon. De är “varvet runt”-fenomen som har hittats medvetslösa på Slussen så många gånger att folk inte blir indignerade längre. Istället blir de älskvärda cirkusdjur på ett ständigt skenande tåg –  och vi älskar att följa äventyret. Lite på håll, förstås, med skräckblandad förtjusning. Thorsten Flinck besökte Skavlan häromdagen. Jag såg inte programmet, men kan läsa mig till att redaktionen (SÅ HYLLAD!) valde att klippa bort “skräckbilderna” när baksnuset exponerades i den mytomspunna kulturikonens käft. De hade de inte behövt göra. Folk VILL att Thorsten ska snusa, folk VILL snacka om hur “galen Flinck är”, men de gillar också att påpeka att han är “cool ändå” eftersom hans uppenbarelse är så väsensskild från deras egen.

De fridlysta nationalrumlarnas Rolls Royce heter givetvis Serge Gainsbourg och inget bevisar tydligare tesen om artens diplomatiska immunitet än när han delade talkshow-soffa med Whitney Houston och tilläts fylledravla om sina innersta sexdrömmar. Visst, det blev uppståndelse. Men folk älskade honom eftersom han FICK göra sådant där, på samma sätt som Jackson Pollock FICK pissa i Peggy Guggenheims ornamenterade eldstad utan att bli utslängd från konstdrottningens exklusiva cocktailbjudning (jag får tydligen inte bädda in det här jävla klippet, så det blir en länk):

watch?v=bMdXi6f5KRg

Fredrik 29 januari 2012 - 11:51

Leve de lågintensiva kickarnas Youtube

Jag blir mer och mer förtjust i den här sortens Youtube-ögonblick. Inga bomber, inga granater (ett mycket märkligt uttryck, “bomber & granater”, förresten, eftersom bomber och granater är så snarlika, vilket gör uttrycket repetitivt och tråkigt innan det ens är över).
När Youtube briserade (om vi ska fortsätta rota i den krigiska begreppsvärlden) för några år sedan var det mest en massa dratta-på-arslet-klipp som for runt, möjligen en och annan reklamfilm från Japan med Harrison Ford, även någon Susan Boyle-variant, men nu när januari håller på att gå över i februari 2012 så är det DETTA som tilltalar mig mest: Tolv sekunder, närmast HD-kvalitet, världsartister i bild, ett STORT sammanhang och så en liten, LITEN avvikelse från det normala. Sannerligen inget extraordinärt, likväl något en nioårig bollkalle kommer att minnas på sin dödsbädd. (Helt beroende på omständigheterna förstås. Om hans dödsbädd bara varar i några sekunder medan han famnas av tretusen liter brinnande flygbränsle kanske han skippar det, men får han chansen att ligga och älta i flera månader medan barnbarnsbarn och vänner passerar revy och han är hög som ett hus på morfin som trycks in i honom från fyra olika droppställningar så tror jag nog att detta kommer att ploppa upp, på ett sätt eller annat.)

(Ah, sättet den artige kommentatorn säger “Oouuh!”)
Jag gissar att ni har fler exempel på dessa SMÅ avvikelser! Dessa ENKLA ögonblick!