Åh, drömmen om att blåsa västerut i 180 knyck och inte stanna förrän Santa Monica Pier sätter stopp framöver och Sunset Boulevard möter Pacific Coast Highway i den mest poetiskt ljudande av alla vägkorsningar! Kanske är det den drömmen som ger näring åt alla otroliga låtar som heter “California”, vad vet jag, men jag fick för mig att ranka några av dem.

5. Rufus Wainwright: “California”

Rufus tycker jag om för att han är melodisk och dekadent, för att han en gång sade “The Studio 54 vibe is alive and well on the internet dating sites”, och för att han framförde den här så otroligt fint, akustiskt, när han hade en skivsignering på Amoeba Records i Los Angeles. Jag råkade vara där! Av en slump! (Jag råkade även vara något berusad.)

4. Phantom Planet: “California”

Det finns mycket att avsky med de här unga männen: Känslan av att de kommer från rika familjer, att de är så gosiga med Hollywoodfolket (eller åtminstone VAR gosiga på den tiden då Hollywoodfolket fick för sig att Phantom Planet var trevligt att SYNAS med på vimmelbilder i Nylon), bara grejen att Britney Spears en gång syntes backstage på en Phantom Planet-konsert, ja, det tar aldrig slut. MEN! I den här låten fångar de fan den rusiga känslan av att blåsa fram längs 101. Det var ungefär det Winnerbäck hittade med “Solen i ögonen“. Vi säger att jämförelserna stannar där.

3. Josh Ritter: “California”

Det finns inte så mycket att säga om Josh Ritter. Egentligen är det här hans bästa låt. Men det här är den bästa låten han gjort som heter “California”.

2. Wagon: “California”

På Youtube presenteras Wagon kort och gott som “ett indieband från Växjö”, och det är väl det som gör att jag alltid associerar dem med Smålandspopens främste ambassadör Håkan Steen. Förmodligen är det tack vare hans enträgna gospelverksamet som den här låten huserar i mitt iTunes, men oavsett vilket så återkommer jag till den gång på gång för att den är så jävla charmig i sin hoppfullhet och storögdhet. “Making us a fortune here, selling t-shirts at heavy metal-concerts. Yesterday we met The Ramones again!” Hahaha. Jag har skrålat med i det så många gånger.

1. Joni Mitchell: “California”

Äh, Joni spelar ju i en helt egen jävla LIGA. Och jag blev så glad när jag hittade den här BBC-versionen! “California” finns på hennes bästa skiva “Blue”, som ju är deppig, och jag minns när jag var 18 och blev inbjuden av tre fältbiologkompisar att bli delägare i ett litet torp, och jag tackade nej till det för jag hade fan inte tio tusen kronor, men jag hängde en massa i den där lilla skrala stugan sommaren 1991 och det dracks en massa turbovin och två av delägarna var ihop, sedan tog det slut, och tjejen blev nog mest ledsen och jag minns så tydligt att hon sträcklyssnade på “Blue” i ett kassettdäck där “Play”-knappen hade gått sönder så hon var tvungen att sitta i skräddarställning på golvet framför spelaren med pekfingret pressad mot den glappande knappen. I timmar satt hon så, dag efter dag, med fingret på knappen, medan festen pågick runt henne i en hel sommar. (Jag träffade henne i Fältöversten för två månader sedan, för första gången på 20 år. Två söner hade hon med sig. Livet går vidare.)

Det var det. Jag gjorde SÅKLART en playlist på Spotify också. Wagon finns tyvärr inte på Spotify (scandalous!) så jag slängde in lite annat som INNEHÅLLER “California”. Så. Då kan helgen börja på allvar!
Skål!
(Hörde jag “Skål”? Jag tror fan jag hörde “Skål”!)